Jag skriver lite musik när andan faller på. Det blir mest oseriöst krimskrams och jag saknar ibland någon likasinnad att jamma tillsammans med. Jag har sagt det förr, men jag är en udda fågel, kanske lite för udda för att passa in i det moderna samhället som obarmhärtigt tränger sig på. Angående mitt musicerande så är det något som pågått i ganska många år. Jag trodde nog nånstans att jag var en begåvning som barn, men ett försök att gå med i skolans kör vid tolv års ålder slutade med att läraren tyckte jag skulle sjunga ljust som alla andra pojkar och jag lämnade lokalen för att aldrig mer försöka.
Jag är inget ämne för artisteri, det insåg jag snart. För det måste man vara fager och ha någonting extra. Jag är inte jätteful, men jag är inte särskilt snygg heller. Mina alster blev oftast ganska oseriösa och jag saknar tålamodet att träna instrument. Ändå har jag fortsatt i det tysta.
Fast i dessa tider så vill jag ändå dela en sång som jag skrev 2005. Mixen suger, kvalitén på sånginsatsen suger, texten suger, ja allt suger. Ändå skrattade jag högt och tyckte det hela var ganska festligt – eller så är jag bara lättroad och blir nostalgisk över att det är jag själv som sjunger och skrivit sången.
I vilket fall som helst, här är den ”Blå mandariner”, sjungen av mig Carl.
Varför skriver man musik? Anledningarna kan vara väldigt många. När jag bodde i kyrkan mellan 2002-2004 så vart jag på väg att sluta helt med musik. Det kändes som dårskap när man inte har talang nog att skapa någonting som passar in i det kyrkliga rummet. Och för en tid tystnade musiken. Anledningarna var många varför man flyttade från lägenheten i kyrkan. Främst blev min törnrosasömn störd klockan tio eller elva på söndagar. Sen vet jag inte hur populärt det var att jag gillade att lyssna på hög musik. Kommer ihåg en dag när jag var lite ur gängorna och vräkte på ”Paranoid” på högsta volym, för att strax därpå inse att det nog är en samling i kyrkan. Andra hade alltid synpunkter på att min hall var belamrad och att dom var tvungna och kliva över bråten när dom skulle in i kyrkan genom min ytterdörr. Sista tiden i kyrkan fick jag också besök av ett väldigt påstridigt par från Jehvas vittnen, som till slut fick mig att lacka ur fullständigt. Jag blev även deprimerad under tiden i kyrkans lägenhet.
När jag flyttade december 2004/2005 till min nya mancave så nytände mitt musicerande.