Jag har nog aldrig varit någon hängiven kyrkobesökare och lär aldrig bli det heller. Har besökt en hel del olika samfund under årens lopp. Allt ifrån Guds eld till Sjudedagsadventisterna. Det är i stort sätt liknande struktur på mötet, oavsett vilken församling du besöker.
- Välkommen, kort inledningsord, ev. en betraktelse.
- Union sång, alternativt solosång av gästande dagdrönare.
- Lovsång, ev. någon som ber tillsammans.
- Nånstans tar man upp kollekt till union sång eller sånginsats.
- Predikan… Alltifrån tjugo minuter till en timme.
- Ännu mera lovsång och ibland även inbjudan till förbön.
- Kan bli en till union sång, eller så avslutar någon mötet med någonting kort.
- Är det mingelfika efteråt så sjungs det nån tack-till-mat-sång.
Själv så upplever jag att jag går på möten mer av gammal vana. Ibland småsover man och försöker härda ut. Nån gång sitter man och spelar spel på mobilen under större delen utav mötet. Alltså, jag erkänner, jag tycker det är oerhört tråkigt att gå på möte, ändå så gör jag det. Det är som om en förmiddagsgudstjänst måste vara så tråkig som möjligt. Och som i mitt föregående inlägg, är sången relativt medioker, ja då blir det bara ännu värre. Skulle man inte heller lyckas komma i något roligt samtal med någon under mingelfikat, utan att man istället sitter där och bara vrider på sig och mobilen åker fram, ja då glömmer man den tillställning illa kvickt.