Från pandemi till ovisshet.

Om 2020 var en slags omställning för oss alla, så kan 2021 bli ett utav dom osäkraste åren beträffande framtiden. Jag hör människor prata om att dom kommit varandra närmare under 2020, själv känner jag mig inte riktigt igen i den bilden. Den sociala distansen har permanent förändrat mig som människa, jag har gjort flera ställningstaganden i livet. Främst kämpar jag med att inte hamna i negativträsket och negga hela tiden. Jag har en hel del negativa människor i min omgivning, men jag har börjat ta alltmer distans från dem. Det gör mig tyvärr ensammare, men på samma gång så slipper jag mycket negativitet i min vardag.

Jag har sett en hel del youtubeklipp med ateister vs muslimer vs kristna och så vidare. Idiotin känns igen religionerna emellan och jag känner alltmer att jag vill ta ställning mot religion och ställa mig utanför den. Jag har lyssnat på pastorer inom kyrkan, imamer, buddister, förespråkare för hinduism, New Age och annat löst folk. Det enda jag kommit fram till är att dom inte kan presentera ett enda logiskt bevis eller rimligt resonemang. Vetenskapen försöker leta sig fram till rimliga resonemang, men det rubbar också dom allra mest djupa skälen till varför vi just tror på en högre makt.

En gud eller flera gudar
Tiden har ingen given början eller givet slut. Utanför alla synliga galaxer så fortsätter universum i alla oändlighet. Ja, det är ett antagande, men ett djävligt logiskt och bra sådant. Vi finns till för att bland alla miljarder och åter miljarder planeter så blev förhållandet på jorden alltmer humant och livet började spira. Du är ingen avbild av gud, du är ett förlopp som pågått i urminnes tider. Du är genuppsättningar som blandas från sperma till ägg, du är ett förlopp som bär livet vidare. Att tro att vi är ett mirakel från en gud är löjeväckande.

En del säger att gud är meningen med livet och om gud inte finns så kan inte meningen med livet existera. Att livet skulle vara fullständigt obetydligt för universum kanske skrämmer många, men inte mig. Det finns ingen himmel, inget helvete, ingen nådefull gud eller straffande gud. Däremot skapar DU din mening med ditt liv utifrån dom förutsättningar du äger. Livet är synnerligen orättvist och kommer fortsätta vara orättvist så länge som människor sätter sig själv i första fokus. Fast vem kan klandra dem? Du är en organism som försöker överleva, självklart sätter du dig själv i första hand – eller? Det blir mycket enklare att förklara människors märkliga beteenden, om man skippar att blanda in religionen.

Himmel och helvete
Det känns väldigt lätt att förstå varifrån tanken på en himmel och ett helvete kommer ifrån. Vad har vi ovan oss? Himlen. Ock vad har vi under oss, som ibland sprutar ur magma ur vulkaner? Jo, helvetet såklart. Alltså en mänskligt konstruerad tes, men en tämligen orimlig sådan. Att vi antingen skulle belönas eller straffas för våra gärningar på jorden är en rent mänsklig tanke om en gudomlig rättvisa.

Överlevnadsstrategier
Liv som utvecklas måste på samma gång utveckla överlevnadsstrategier, annars dör organismen ut. Främst kristendom, men också islam vill nog tillskriva sig som moralens väktare, en faktor som förbättrat samhällen genom århundrande av utveckling. Jag skulle nog vilja säga ”nja”, med tiden har människan tänkt om, blivit mer civiliserad och mer fredlig på kuppen. Fred är en garant för fortsatt leverne. Kunskap är en annan. Där fattigdom och analfabetism lever, där spirar också hungersnöd och överbefolkning. Men om kunskap och utbildning blir en bricka att räkna med, ja då sjunker barnafödandet och människor tar sig ur sin fattigdom.

Vägval
Kunskap och utbildning tror jag är nyckeln för en hållbar framtid för jorden. Själv skall jag försöka utbilda mig inom ett yrke fram igenom. Har så förbenat svårt att bestämma mig för vad jag vill bli. Min hemsida är lite som en beskrivning utav mig själv, jag har inte gjort ett jota med utseendet, men fyller ändå på med innehåll. Till sist är det mitt liv och fortfarande äger jag förmågan att bestämma i hur jag skall ha det, även fast man ibland önskade att förutsättningarna var annorlunda. Jag känner mig alltmer rofylld med tanken på att livet i sig är meningslöst, men det är upp till oss själva att bygga någon sorts mening i våran tillvaro. Jag tror inte heller att det finns något liv efter döden, när vi dör så är det slut och det är som vi aldrig har funnits. Därmed har jag alltmer tagit ställning och jag tror jag börjar bli ateist på kuppen. Jag vill ändå vara en hoppfull agnostiker, men den tanken går rakt emot logiken som jag ser den. Gud är död, för hen har aldrig funnits. Det är bara någonting som vi människor hittat på – punkt slut.